Undersökningar
Ofta får man gå igenom flera undersökningar före beskedet om prostatacancer. Det vanligaste orsaken till att en man i Sverige får diagnosen prostatacancer är inte symtom utan utredning av förhöjda värden i blodet av PSA, prostataspecifikt antigen. Läs här om PSA-prov.
Om PSA-värdet är förhöjt behöver det inte betyda att man har prostatacancer. Det är till och med så att de flesta män med lätt förhöjt PSA-värde inte har prostatacancer men om halten är över ett visst gränsvärde görs ytterligare undersökningar.
I första hand känner läkaren på prostatakörtelns yta via ändtarmen. En normal prostatakörtel är jämn och fast och något elastisk. Vid prostatacancer känns prostata ofta hårdare och knöligare än normalt.
I andra hand görs en ultraljudsundersökning. En sond som innehåller en ultraljudssändare förs då in några centimeter i ändtarmen. Den ger en bild av prostatakörteln som kan studeras på en bildskärm.
Några andra undersökningar som används för att ställa diagnos:
- Genom vävnadsprov (biopsi) kan man avgöra om det finns cancer i prostatakörteln. I samband med en ultraljudsundersökning tar man med en nål ut en mycket smal vävnadscylinder från prostatakörteln. Provet analyseras i mikroskop. Man kan då se om det är cancer och hur elakartade cancercellerna är.
- Skelettscintigrafi är en undersökning med vars hjälp man kan se om prostatacancern har spridit sig till skelettet (metastaser). En liten mängd av ett radioaktivt ämne sprutas in i en blodåder i armvecket. Eventuella metastaser i skelettet tar upp mer av det radioaktiva ämnet än övriga skelettet och denna skillnad kan lätt studeras på en bild. Undersökningen är helt ofarlig eftersom dosen av det radioaktiva ämnet är mycket låg och lämnar kroppen snabbt. Metastaser kan även upptäckas vid en vanlig röntgenundersökning av skelettet, med skiktröntgen eller med magnetkameraundersökning.
- Magnetkameraundersökning, MR, kan vara av värde om vävnadsprov inte har påvisat någon cancer i prostatakörteln hos män med höga och stigande PSA-värden. MR används ibland också för att se hur utbredd prostatatumören är och för att undersöka skelettet.
